20:04:09
Genom tid och rum - en tidskapsel
Utan att röja sin skatt står den där. Mitt i köket. Den gamla kökssoffan med förvaring under locket.
När jag var liten var det alltid så spännande att kika under det där locket. Det var så sällan jag fick det dock. Farmor menade på att där inget var till mig.
Nu är jag vuxen och har fått ärva soffan med dess innehåll. Som en tidskapsel med minnen från förr.
Nött och välanvänd ligger en liten del av min fasters första läsebok därunder locket. I en kartong ligger några gömda minnen. Varför min farmor valde att lägga några trasiga blad just i kökssoffan vet jag inte idag. Men jag är tacksam.
I resten av soffans utrymme trängs olika redskap som smekts av många hårt arbetande händer. En vävskyttel med ägarinnans namn skrivet där under. Jag tror, men vet inte säkert, att det är min farmors mammas namn som står där. Hon hette Elin men efternamnet går jag bet att kunna uttyda.
Slitaget på dem vittnar om många timmars slit. En bondmoras liv var ingen dans på rosor. Vävstolen kunde bringa in extraslantar att dryga ut hushållskassan med, men det fick nog skötas på tider när inget annat skulle göras. Vissa av skyttlarna är lite lyxigare med rullar under som säkert gjorde att det gick undan i en vådlig fart att slå in varje inslag.
Jag vet vad det här är för grunkimoj. Men vet du?
Under står MES 1892.
Den är alltså över hundra år gammal.
Fransie hette hon, min farmor. Döpt efter sin far som hette Frans. Han dog när farmor var liten. Av något så simpelt som en lunginflammation. Ja, på den tiden var det förstås inte simpelt. Innan antibiotika och penicillin upptäcktes. Tyvärr kommer vi kanske dit snart igen, med tanke på hur man överanvänder det i förebyggande syfte idag och gör bakterierna resistenta på kuppen.
Oj vad mycket fint och Vilka minnen!